Imorgon bär det av till Rio de Janeiro, för en intensiv vecka. Spännande är det med en liten känsla av oro ligger det under !

Snart är det dags och åka till Rio. Kolla skolor, hus/lgh, områden att bo i. Kolla stan få en känsla allt för att kunna bestämma hur vi vill ha det, om vi vill ha det ?

Det är verkligen dubbla känslor till allt detta samtidigt undrar jag var syftet med allt detta är ? Vad är Guds vilja med detta ? Vad vill han att jag skall göra av detta ? Vad är det jag inte ser ? Nåja just nu har vi inget val det är bara att hoppa och hoppas att kanten på andra sidan håller för oss.

Nu är det spahelg med tjejerna skall bli skönt att komma ifrån.

Kranen i badrummet läcker, rörmokaren är gnällig för att han skall komma på en lördag. Philip är sur som ättiksgurka för att jag skall åka. Felicia är på gott humör som vanligt dock.   

Resa till Rio är bokad till 1:e december till 9:e sen bär det av till sverige den 16 så det är inte många dagar kvar nu.

För er sorgsna idag läs Sefanja 3:17 och hitta hoppet igen !  

Romarbrevet 15:1-2 Vi som är starka skall är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp.

Jag gillar inte förändringar, har inte gjort det någon gång och är alltid negativ till alla förändringar, konsekvent, I min värld var mycket bättre förr. Ja förr alltså när jag var ung och dum men så blir man äldre och klokare och inser att förändringar kan vara bra och nyttiga och få en att växa som människa. Man lär sig så mycket nytt av förändringar.

Detta vet jag.........,egentligen men så ibland kommer gamla Evelina fram hon som tycker att det var bättre för och är dumkonsekvent och då är förändringarna inte roliga längre då vill jag bara skrika och dra mig bort från allt som händer gå in i min kokong och inte komma ut förrän allt lugnat sig.

Nu är det ju dessvärre inte så lätt att stänga in sig i den där kokongen med två barn, skolhämtningar och annat som skall göras men nog önskar jag att jag kunde.

Att jag någonstans kunde skapa mig en egen värld där jag själv kan avgöra om jag vill eller inte vill, vad jag ska och inte ska, där jag bestämmer och ingen annan. Dra till skogs där träden och jag kan prata eller lättare sagt inte prata där allt är tyst, inget brus,inga ljud, bara tystnad. Där min hjärna och själ får vila i mjuk mossa och ögonen bara följa vinden i träden eller bara blunda och skapa egna bilder, länge, länge skulle jag ligga där, ända till jag saknade ljuden, det nya intrycken och allt annat som hör vardagen till. Då reser jag mig stark och ny av kraft och då kan jag möta förändringarna med en ny tro och ett nytt hopp.