Ja, det är verkligen ett i-landsproblem men likaväl ett huvudbry. Vad i hela världen skall man göra med sitt liv ??

Det är precis som att ju fler möjligheter man har desto svårare är det, hur kan det vara så ?

Är det många av er därute som med en gång skulle kunna säga vad de vill gröa om de fick välja precis vad de ville ? Inga inkomstkrav, inga krav alls!

Ibland tror jag det är fel i mitt huvud som inte kan få fram nåt.

Jag vet vad jag tycker är roligt och givande men så efter att ha grunnat ett tag kom jag på det, det handlar inte alls om att jag egentligen inte vet vad jag vill, det handlar om att jag inte vågar chansa eller riskera så mycket för tänk om jag är dålig på det eller folk tycker man är konstigt och så är det ju det här med prestastionsångesten som man är så väl uppfostrad i man måste göra nytta för andra eller åtminstone tjäna pengar, att bara jag är vinnare på det går inte. Hur skulle samhället fungera då ? Fast tänker man efter så belastar jag faktiskt inte samhället just nu så egentligen så behöver ju samhället inte bry sig om vad jag gör, eller ?

Är precis vad det låter som en omöjlig tidsekvation som många föräldrar i England varje morgon kämpar för att få ihop. Dvs lämna barn på olika skolor.

I det här landet är ju många skolor fortfarande uppdelade mellan pojkar och flickor. Naturligtvis börjar alla samtidigt så det är tufft att klara av att dela sig.

Det som är tur är att alla har samma mål så det flyter ju ändå på ganska bra i trafiken för alla måste fram.

Nu är jag dessutom ingen morgonmänniska mår illa varje morgon jag går upp och dessutom få upp två barn på med kläder och iväg i bilen är en utmaning. Skall bli intressant och se om man vänjer sig.

Nåja idag åker vi till Sverige för att fira min bror som fyllt trettio år. Så nu skall jag gå och packa.

är trevliga tillställningar där det serveras mycket vin och en massa trevliga människor att prata och mingla med. Nu är ju jag ingen mingelmänniska men man blir lite bättre för varje gång. Där har verkligen sverige något att lära att få lie fa föräldramötena.

Förmiddagens bekymmer är ur världen när man träffar så mycket nya människor som man imorgon när man lämnar barnen kan säga hej och prata lite med.

Skall lägga mig nu och somna gott, trots allt så har man ju inga större bekymmer........

Bifogar några underbara bilder på mina barn och vårt hus här i England så håll till godo.

Hjälp,hjälp idag är det en jobbig dag vet ej vad jag skall ta vägen. Längtar lite till Sverige där man vet vad man har och hur saker fungerar. Ständig oro för barnen som verkar trivas jättebra, varför kan jag inte nöja med det ?

Ensam men ändå inte. Ständig oro för morgondagen.

Hur lär man sig att njuta av dagen som är ? Någon som vet ?